I flera år har jag haft en rosa liten bil som målbild för framtiden. I den skulle jag susa (nåja) ner till södra Frankrike, parkera på bergskammar och titta på solnedgången med ett immigt glas rosé i handen. Kanske skulle jag ha ballonger i pastell fastknutna på kofångaren. Eller kanske en sådan här, med tillhörande sovvagn. Ååh, ljuva drömmar!
Det är ju ingen helt ouppnåelig dröm tänkte jag, och började dammsuga nätet. Men. MEN! Sedan bara något år tillbaka finns det regler om vad för bränsle som är accepterat ute i Europa. För klimatets skull och det är ju bra såklart. Mindre bra för mina rosa drömmar, för en sådan här godbit är en miljöbov.
Min egen bil visade sig också vara en miljöbov och med den får jag inte ens åka till Köpenhamn. Så, jag har provkört, läst på och på en sådant där moget manér landade jag i beslutet att köpa en hybrid.
En vecka in som elbilsägare är jag inte helt nöjd. Tusen olika laddstationer med tusen olika appar ... Det är uppenbart att den sk fria marknaden har tagit över det som borde ha varit enkelt. För vi vill väl att folk ska använda det mest miljövänliga? Att det tar över två timmar att ladda är en historia i sig ...
Vi kan kalla bilden skeptisk tant på laddstation.
Comments