Januari och moralen

Jag har min hemsida på Wix, ett företag som jag rent moraliskt vill bojkotta. Men hur jag än letar, hittar jag inget verktyg som är lika enkelt och prisvärt. Att det är israelisk mjukvara och ett företag som är baserat i USA gör mig illamående och gör att jag inte kan förmå mig att blogga lika frekvent som jag vill. Så jag fortsätter leta. Och mår dåligt över att jag har kvar den här sidan under tiden. Det är jobbigt att vara jag.

Jag längtar som vanligt bort, men inte lika intensivt som tidigare år. Att tillbringa dagarna med det jag älskar mest - att skriva, det är guld för den mentala hälsan.

Januari 2026 tyckte dock min rygg att jag skrivit för mycket och för länge, så nu är det dags att bygga styrka. Smärtan ska bort och jag ska bli mycket starkare. Att inte kunna dunka en tyngre boll än 5 kilo är ... Smått genant.

Det blir mer fokus på konst i år. Bilden till vänster tog jag i London på Somerset House i september.

Jag hade inte varit i London sedan 2008, så det var dags. Så mycket smutsigare än jag någonsin hade kunnat förbereda mig på, inte ens vid Themsen blåste föroreningarna bort. Sorgligt.

Men där fanns konst!

Och historia!

Och välkända turistställen.

Jag stångades med människor i Notting Hill.

Jag tog tåget till Thetford där jag hälsade på min systerson. Där gick det att andas djupt igen! Det gick det däremot inte på hotellet där de dränkt in allt i rumsspray. Ja, även gardiner och heltäckningsmattorna. Festligt.

Sedan tog jag tåget till Oxford där jag mötte upp en författarkompis som gav mig en gedigen stadsvandring. Inte heller i Oxford gick det att andas ordentligt. Man är bortskämd med frisk luft i Sverige, det är man. Och det är ju för sorgligt att det inte är mer regel än undantag.

Därefter tog jag tåget till Bath. Inte heller där var luften frisk trots att det är en kurort och trots att det ligger vid en flod. Helt sanslöst.

Där mötte jag upp min personliga ledsagare och åt en grym glutenfri pizza.

Sedan åkte vi till London, gick på museum, fastnade i trafiken pga tågstrejk men hann ändå till flyget. Sedan höll jag i och för sig på att dö av rädsla, men ledsagaren höll mig tryggt i handen så allt gick bra ändå.

Väl hemma igen låg jag sjuk i sängen i en vecka medan lungorna fick återhämtning.

❤️