En dag i Köpenhamn

Eslöv, menar du allvar? Samma respons varje gång jag berättar att jag flyttat från Göteborg till vad som för några år sedan bedömdes vara Sveriges tråkigaste stad. Ja, Eslöv. Nej, inte för att jag träffat en karl. Det senare är mycket tröttsamt att svara på, för det ligger en misogyn underton i frågan. Den som frågar vet självklart inte att de ger uttryck för internaliserad misogyni, men hur ofta får en man samma fråga? Väldigt sällan. I 90% av alla förhållanden där någon lämnat sin stad för den andre, är det kvinnan som flyttat till mannen. Suck.

Men nog om mitt ständiga irritationsmoment. Över till något roligare: Köpenhamn!

Anledningen till att jag hamnat just i Eslöv, är att det fanns ett förstahandskontrakt för en ljuvlig lägenhet här, och tågstationen ligger runt hörnet. Jag som längtat efter en tillvaro med friheten att snabbt ta mig ut ur Sverige med tåg, tackade därför omedelbart ja till kontraktet. Det tar tio minuter till Lund, 20 till Malmö och en timme till Köpenhamn. Mmmm ... Kontinenten!

Man blir ju så glad av att det här är det första som möter en när man kommer ut från centralstationen!

Byggnaden är finare från sidan.

Jag traskade iväg mot Frederiksberg, en stadsdel jag inte utforskat särskilt väl tidigare.

Jag hade siktet inställt på vintagebutiker, och i detta område ligger det flera pärlor.

En kavaj till det facila priset av 15.000 kr. Man förstår ju att de måste hålla skyhöga priser med tanke på hur spatiös lokalen var.

Kul med självbetjäning även om jag föredrar mänsklig kontakt. Vintage/second hand är ju toppen om man tänker ur miljösynpunkt, men man måste verkligen vara normsmal för att öht hitta något. Större storlekar göre sig icke besvär.

Det var dagen innan Valborg och det var högsommar! Kvinnorna i Köpenhamn förresten? Måste vara de coolaste och trevligaste som finns. Uj, vilka glada kommentarer de ger varandra och mig - en främling på gatan. Man blir på så gott humör!

Det här är ju iofs lite sorgligt. Skon är en skulptur som minner om en tid då detta var förlustelsekvarteren. Det lär ju inte ha varit lika många kvinnor som förlustade sig här som män, om en så säger.

Bra påminnelse i livet.

Parken var stor. Jag blev trött.

De här stackarna var instängda på Zoo men gick att se från parken också. Men Hanna, om vi inte hade djurparker skulle vi ju aldrig få se djuren? Nej, men är det verkligen en mänsklig rättighet att få se elefanter någon annanstans än i deras egna habitat? I think not.

Designer Zoo däremot, nu snackar vi! Ljuvlig butik nästan vägg i vägg med restaurangen jag skulle äta middag på. Tips för den som söker något unikt.

Hehe.

För övrigt så älskar man ju också Köpenhamn för hur kreativt det får vara. Lite mindre strömlinjeformat än Sverige överlag.

Jag bjöd mig själv på pizza och en drink på Pico Pizza. Fantastiska glutenfria pizzor!

Sedan tog jag tåget tillbaka igen. Turning Torso måste såklart fotograferas.

Att åka tåg genom Skåne just nu?

❤️

Hemma och borta

Nu har jag befunnit mig på svensk mark lika länge som jag var borta, fem månader. På något sätt har jag alltså överlevt ännu en vinter med rå kyla och mörker. Och som varje vår ser jag mig förvånat omkring. Jag klarade det.

Anledningen att jag trots allt överlevt, gissar jag beror på att jag inte varit anställd de senaste två vintrarna. Jag har bara haft mig själv att svara inför och har kunnat vara utomhus under de få timmar som det har funnits dagsljus. Att ha sålt mitt hus, ha varit på resande fot i ett halvår samt att ha hittat en fantastiskt fin hyresrätt har gjort sitt till.

Nu har jag några månader på mig att hitta ett ställe utomlands där jag kan tillbringa nästa vinter. I den bästa av världar har jag hittat ett sätt att ta mig till Paris för nästa fas av mitt liv men det kräver ännu lite starkare ekonomi så jag har satt lite längre tidsram på den planen.

Den här kvinnan har äntligen möjlighet att landa, komma ikapp sig själv och andas. Att sälja mitt hus var ett av de bästa beslut jag tagit. Att säga upp mig från min bedrövliga arbetsplats likaså. Säga ja tack! till livet och ovissheten var helt avgörande.

Nu vandrar jag långsamt och förundras över hur vacker världen är. Om vi låter oss se den.

❤️

Utan dagsljus

... Blir alla foton något gryniga oavsett hur jag ställer in ljusintaget. En månad i Sverige nu och den stora sömnigheten har inställt sig. Om jag blir kvar i Sverige så kommer jag inte vakna förrän i april. Så är det varje vinter. Det är som att kroppen måste anstränga sig så oerhört mycket för att parera kylan att varje dag känns som ett maratonlopp. Ingen panik dock, jag har ju en plan. Löst utformad, men ändå.

Förra veckan var jag i Helsingör och passade på att inhandla detta universalplagg. En bärbar sovsäck. Eller filt med ärmar och luva. Att bära utanpå andra vinterkläder eller bara som den är ruggiga dagar oavsett årstid.

Hur mycket som helst får plats under. Vadderingen är 100% återvunnet material och utsidan är både vind- och vattentät. Bra att ha på västkusten. Från https://sittingsuits.se/

Det här stället passerar man ofta på Orust på väg 160. Jag passade äntligen på att köra av vägen och besöka!

Orust återbruk: https://www.orustaterbruk.se/hem/

Här fanns allt möjligt nödvändigt. Men framförallt:

Äggost!! Under parollen "Smaka på Orust" säljs här diverse delikatesser från Bohuslän. Underbart ju!

För er lyckostar som kan äta gluten, finns här också ett jättefint bageri. https://herrbrod.se/

På gaveln en muralmålning av årets konstnär. Alltså, hur otroligt initiativ?

En dos historia också. Me like.

Åsså detta? Folk som tar ansvar både privat och i sin verksamhet. Måste premieras!

Härlig utflyktsdag trots avsaknad av dagsljus.

❤️