Stockholm - Världens vackraste stad

Första veckan i februari på våra breddgrader är det dock svårt att se skönheten. Därför kommer här några ärliga bilder. Samt detta: jag läste till jurist på Stockholms universitet, C-huset mestadels. Det är ungefär 25 år sedan. Jag var där för att delta i ett möte om rasism, och passade på att ta mig en tur in i minnenas allé. Det var verkligen människorna som gjorde de åren till vad de var, för vem blir lycklig av den här miljön ...?

Seriöst, varför finns dessa kvar?

Så mycket intressant som hände i denna själlösa lokal!

Nåväl, SU får leva vidare i mitt hjärta baserat på minnen och inte dagens verklighet. Den här skylten på en trottoar i närheten av Hötorget talase självklart till mig. Klart vi vill göra slut med tråkigt! Så vände jag mig mot skyltfönstret för att de vad det var för kul som erbjöds.

Alltså ...? Tråkigare än tråkigast.

Hemlös räv på samma trottoar som Sagerska palatset. Polisbilar och väktare överallt. Samtiden.

Jag höll på att tappa sugen när jag försökte ta mig till Fotografiska och hamnade helt fel.

Fy satan vad läskigt det var här. Så högt. Så lågt stenräcke.

Så nära och ändå så långt borta.

Mmm ... Vad vackert det var längs vägen.

Mmm ... Så vackert överallt. Det där gruset? Att det fastnar överallt och dras med vart man än går under vintervåren? Det här är själva sinnebilden av Sverige i januari och februari. Exakt såhär.

Kanske därför jag blir stoppad överallt av glada människor som berättar hur glada de blir av att se mig? "Det krävs mod för att klä sig sådär färgstarkt." Säger folk och jag förstår ingenting. Det här är min neutralaste look.

Snart middag med författarvänner och imorgon heldag på Bonniers! Där lär det vara allt annat än grått och kallt.

❤️