Fullständigt förvirrad och galen. Man ska inte, aldrig, låta ett manus ligga orört i två år. Hur ska jag någonsin få rätsida på orden? Det hjälper inte att jag talar om för mig själv att jag inte kunde ha gjort annat. Det fanns ingen ork. Manuset glor likt förbannat på mig från skärmen och säger kom an då, sätt tänderna i mig om du vågar. Och där sitter jag med tre kapitel 19, tror att jag lägger till kapitel men inser att jag skriver från minnet och att kapitel fem och nio nu är i princip likadana.
För att överhuvudtaget tro att det här kommer gå bra, har jag hoppat på en skrivkurs. Så jag kan få feedback, peppas och spotta i nävarna. Jag har ju faktiskt gett ut fyra romaner och har skrivit sju fullängdsmanus. Jag kan väl det här? Egentligen?
Jag har plockat med mig de här trotjänarna på min resa, såpass klar i huvudet var jag åtminstone. Nu ska jag bara bara applicera Tollströms teknik på min egen text. Enkelt.
Sliter mitt hår, käkar choklad och scrollar ändlöst på Instagram. Men idag har i alla fall något skoj hänt: min son har tagit körkort!
❤️
Comments