Hemma och borta

Nu har jag befunnit mig på svensk mark lika länge som jag var borta, fem månader. På något sätt har jag alltså överlevt ännu en vinter med rå kyla och mörker. Och som varje vår ser jag mig förvånat omkring. Jag klarade det.

Anledningen att jag trots allt överlevt, gissar jag beror på att jag inte varit anställd de senaste två vintrarna. Jag har bara haft mig själv att svara inför och har kunnat vara utomhus under de få timmar som det har funnits dagsljus. Att ha sålt mitt hus, ha varit på resande fot i ett halvår samt att ha hittat en fantastiskt fin hyresrätt har gjort sitt till.

Nu har jag några månader på mig att hitta ett ställe utomlands där jag kan tillbringa nästa vinter. I den bästa av världar har jag hittat ett sätt att ta mig till Paris för nästa fas av mitt liv men det kräver ännu lite starkare ekonomi så jag har satt lite längre tidsram på den planen.

Den här kvinnan har äntligen möjlighet att landa, komma ikapp sig själv och andas. Att sälja mitt hus var ett av de bästa beslut jag tagit. Att säga upp mig från min bedrövliga arbetsplats likaså. Säga ja tack! till livet och ovissheten var helt avgörande.

Nu vandrar jag långsamt och förundras över hur vacker världen är. Om vi låter oss se den.

❤️