Blå Hallen i Höganäs och en dag på Österlen

Sommaren känns lång, varm och underbar såhär långt. Att rå sig själv 100% gör gott för både själen och hjärnan, så jag försöker njuta ordentligt varje dag. Allt för ofta styr någon annan ens liv, och under tiden det sker tänker vi ofta inte på det, vi bara följer med. Att medvetet ställa sig utanför det sk ekorrhjulet ger ett perspektiv som gör det svårt att se sig själv inne i det där hjulet igen. Med tanke på mitt hjärta (se tidigare inlägg om HRV och Pulskollen) så hoppas jag att jag kan fortsätta leva mer på mina villkor.

I helgen körde jag upp till Höganäs där det var utställning i Blå Hallen. Hela byggnaden var full med kreativa människor, det bästa jag vet!

Det här var en mindre rolig installation. Levande hönor instängda i en utställningshall med galen ljudnivå.

Den här var skitsnygg på valfritt finger, men lite för tung.

Jag köpte två återbrukade skjortor med växttryck.

Det fanns mycket för ögat att suga åt sig av. Varför varför lever så många människor i vit-beige-grå hem? Ofattbart.

Igår tog jag en sväng till Ystad och körde en sväng på Österlen. Vädret var fortfarande ljuvligt medan stora delar av Sverige hade oväder.

Ystad Saltsjöbad. Där läste jag ett tag.

Samt åt medhavd lunch.

Sedan körde jag vidare till Sandhammaren.

Och trodde nästan att jag hamnat på Marseillan-Plage igen?!

Jag passade på att hälsa på "Dahliafarmen på Österlen". Där var det mysigt, men vill man bli knockad av mängder av dahlior, föreslår jag en tur till Magnolia i Nossebro istället.

Den här hette Jennie och kanske måste bli min framöver.

Jag åkte vidare till:

Ingen vet tydligen vad formationen av stenarna symboliserar. Well ...

Tänk er den här bilden sedd från andra hållet. Ett ovalt hål med tydligt spetsiga avslut och en eh ... knapp knopp pärla eh ... nära ena spetsen. (Bild snodd från internettet).

Vi var många som vallfärdade till fertilitetssymbolen, alltings början och allt livs styrka.

Om ingen svensk deckarförfattare tagit livet av någon här än så är det hög tid.

Jag när jag tog förra bilden.

En sista bild innan jag promenerade ner till hamnen.

Där jag inte åt middag, men det såg otroligt trevligt ut. Alla restauranger hade bord mot vattnet.

På vägen tillbaka stannade jag i en avkrok och gick in på en kyrkogård som hade denna utsikt. Så blev jag lite melankolisk och fick ångest över livet, döden och ekonomin. Väl hemma igen bokade jag resa till London och några andra städer i England. Det gjorde inte ångesten över ekonomin bättre, men bättrade på livsandarna.

❤️