Avundsjuk på mig själv

Det gör något med en att koppla loss sig från vardagen och sitt sammanhang. Man tvingas leva här och nu, vara modig och rycka på axlarna. För några dagar sedan blev jag hembjuden till en svensk konstnär jag aldrig träffat. Såklart jag tackade ja! Vi hade så himla trevligt i hennes fantastiska trädgård att jag blev medbjuden till en exklusiv soirée dagen efter. Som var igår.

Jag sminkade mig för första gången på ett halvår. Det är inte bekvämt med mascara.

Eventet gick av stapeln i Béziers ungefär 25 minuters bilresa från Marseillan, men eftersom jag ser så himla dåligt i mörker nuförtiden, tog jag tåg från Agde dit jag fick skjuts av kvinnan på Bed and Breakfastet runt hörnet. Det var otroligt varmt och jag var glad över att jag hade solfjäder med mig.

SÅ vacker och fransk stad.

Min nyfunna väninna tog med mig till himmelriket jag inte ens visste att jag skulle benämna just himmelriket. Ostarnas ostbutik! Mon dieu.

Det var ostkonstnären själv som stod i butiken. Han berättade om doftnoter och smaker och hur länge de höll sig kvar i gommen osv. Eller så pratade han om något helt annat, jag förstod bara hälften. När man köpt en ost skriver han om den på omslaget. Den här har lagrats i fem år!

På andra sidan visade han hur man skulle skära osten för bästa upplevelsen.

Sedan kom vi fram till skälet till varför vi var i just Béziers: Violinbyggaren Ulf Kloo och Karin Kloo, mäklaren som alla anlitar i södra Frankrike.

Nä, men alltså ...? Det här är deras hus. Mingel utanför med bubbel och hors d'oeuvres.

Eget bubbel.

Ulf berättade om sitt arbete.

Konstnären Helena som bjöd med mig. 🥰

Alltså ... Jag älskar sådana här miljöer. Själen sjunger!

Sedan: en timmes konsert med solisten Eunsley Park. Magiskt!

❤️