Det stormar runt regeringens förändring av ISK-skatten.
Strandhäll skriver upprört att det är verklighetsfrånvänt att säga att det är en feministisk handling. Det är här jag håller med Svantesson.
För en fattig ensamstående kvinna som vill förändra sitt liv, kan sparande på ISK, dvs investeringssparkonto, vara en av väldigt få utvägar. Ränta-på-räntaeffekten blir aldrig lika dynamisk på att vanligt sparkonto. De allra enklaste sätten att spara på börsen, genom exempelvis sparroboten Lysa, är kopplade till ISK. En revolutionerande sparform eftersom den också beskattas med schablonbelopp och automatiskt förs in i deklarationen. Alla trösklar som kan slipas ner för att en nedbruten kvinna ska kunna ändra sitt liv ska vara välkommet. Att slippa fundera på hur man ska räkna ut skatten vid försäljning och vinst, är en av de fina fördelarna med just ISK.
En låg eller ingen skatt på ISK upp till ett belopp om 150.000 kronor skulle kunna göra en enorm skillnad för just fattiga och ensamstående kvinnor. Här håller jag alltså med Svantesson, det är visst en feministisk handling. Där Svantesson däremot visar sin verklighetsfrånvända sida, det är när hon tror att ISK kan vara räddningen för en kvinna att lämna en våldsam man. Nix. En våldsam man är aldrig bara fysiskt våldsam. Han har makten över kvinnans hela liv, inklusive ekonomin. Han gör dessutom allt som står i hans makt för att förstöra, och ett konto på ISK som öppnats medan parterna är gifta, blir giftorättsgods. Dvs mannen har rätt till hälften om de inte har specificerat saken i ett äktenskapsförord. Vilket de flesta av dessa par inte har.
Den här debatten är som så ofta väldigt grund och drivs av människor på olika sidor som inte har förståelse för alla delar. En sänkt skatt på ISK kan absolut gynna kvinnor som är ekonomiskt hårt ansatta, men inte i relation med en man.
Vi som har större investeringar på ISK kan däremot beskattas högre, det har vi råd med.
