Hemma och borta

Nu har jag befunnit mig på svensk mark lika länge som jag var borta, fem månader. På något sätt har jag alltså överlevt ännu en vinter med rå kyla och mörker. Och som varje vår ser jag mig förvånat omkring. Jag klarade det.

Anledningen att jag trots allt överlevt, gissar jag beror på att jag inte varit anställd de senaste två vintrarna. Jag har bara haft mig själv att svara inför och har kunnat vara utomhus under de få timmar som det har funnits dagsljus. Att ha sålt mitt hus, ha varit på resande fot i ett halvår samt att ha hittat en fantastiskt fin hyresrätt har gjort sitt till.

Nu har jag några månader på mig att hitta ett ställe utomlands där jag kan tillbringa nästa vinter. I den bästa av världar har jag hittat ett sätt att ta mig till Paris för nästa fas av mitt liv men det kräver ännu lite starkare ekonomi så jag har satt lite längre tidsram på den planen.

Den här kvinnan har äntligen möjlighet att landa, komma ikapp sig själv och andas. Att sälja mitt hus var ett av de bästa beslut jag tagit. Att säga upp mig från min bedrövliga arbetsplats likaså. Säga ja tack! till livet och ovissheten var helt avgörande.

Nu vandrar jag långsamt och förundras över hur vacker världen är. Om vi låter oss se den.

❤️

Utan dagsljus

... Blir alla foton något gryniga oavsett hur jag ställer in ljusintaget. En månad i Sverige nu och den stora sömnigheten har inställt sig. Om jag blir kvar i Sverige så kommer jag inte vakna förrän i april. Så är det varje vinter. Det är som att kroppen måste anstränga sig så oerhört mycket för att parera kylan att varje dag känns som ett maratonlopp. Ingen panik dock, jag har ju en plan. Löst utformad, men ändå.

Förra veckan var jag i Helsingör och passade på att inhandla detta universalplagg. En bärbar sovsäck. Eller filt med ärmar och luva. Att bära utanpå andra vinterkläder eller bara som den är ruggiga dagar oavsett årstid.

Hur mycket som helst får plats under. Vadderingen är 100% återvunnet material och utsidan är både vind- och vattentät. Bra att ha på västkusten. Från https://sittingsuits.se/

Det här stället passerar man ofta på Orust på väg 160. Jag passade äntligen på att köra av vägen och besöka!

Orust återbruk: https://www.orustaterbruk.se/hem/

Här fanns allt möjligt nödvändigt. Men framförallt:

Äggost!! Under parollen "Smaka på Orust" säljs här diverse delikatesser från Bohuslän. Underbart ju!

För er lyckostar som kan äta gluten, finns här också ett jättefint bageri. https://herrbrod.se/

På gaveln en muralmålning av årets konstnär. Alltså, hur otroligt initiativ?

En dos historia också. Me like.

Åsså detta? Folk som tar ansvar både privat och i sin verksamhet. Måste premieras!

Härlig utflyktsdag trots avsaknad av dagsljus.

❤️

Pulskuren

Tidigare i höstas blev jag kontaktad av ett förlag som undrade om jag kunde tänka mig att läsa boken Pulskuren - Stressa rätt, sov bättre, prestera mer och lev längre. Detta för att de läst inlägg från mig om HRV (heart rate variation). Klart jag ville! Jag är helt överväldigad över insikten om hur detta fenomen kan ge insikt i vårt mående.

Som så många andra har jag gått igenom en utmattning. Det var i n t e kul och det är läskigt att tänka på hur det kan ha påverkat hjärtat. Under två år mätte jag mitt HRV med en sk Fitbit, en enkel variant av pulsklocka. Mitt värde låg stadigt mellan 18-22 vilket är på tok för lågt och med för lite variation. Jag bytte till en Garmin, för vem visste, kanske var det utrustningens fel? Garminklockan visade samma. Då gav jag upp och slutade mäta. Men jag bokade tid hos en kardiolog för att vara på den säkra sidan. Han berättade att de flesta pulsklockor har bra träffsäkerhet och att jag skulle ta faktan jag presenterades med på allvar. Jag behövde lägga om mitt liv.

Efter att ha pratat med min chef om att få gå ner i tid och fått nej (skärpning alla chefer och arbetsgivare) sjukskrevs jag av min tidigare läkare för att slippa hamna i djup utmattning igen. Jag försökte fylla livet med allt som är härligt. Promenader vid havet, simma, måla osv men hela kroppen signalerade att det inte var tillräckligt. Jag skaffade Welltory och mätte HRV igen. Samma låga nivå.

Något mer behövdes och jag vågade formulera min önskan högt för mig själv: jag ville loss från förorten, bort från Sverige och ut i det okända!

Efter att ha sålt mitt hus och gett bort det mesta jag ägde, kändes det som att själen sjöng. Några veckor in i min vistelse på Rivieran vågade jag mäta mitt HRV igen. Det var en chockerande skillnad! Helt plötsligt visade mitt värde allt från 60 till 120 med glada variationer vid varje tillfälle. Det var inte inbillning att jag mådde bättre och att själen andades igen.

Så, när jag fick boken Pulskuren i händerna började jag läsa med stor iver. Först hoppade jag lite hit och dit bland kapitlen. Sömn liksom, det måste jag ju läsa om först. Författaren Torkil Færø skriver enkelt och pedagogiskt trots (jag har fördomar) att han är läkare. Han går igenom vetenskapen lite kort, låter medmänniskor dela med sig av sin erfarenhet och har dessutom lagt in sidor där man kan skriva om sin egen resa och insikter.

Mycket av innehållet kände jag redan till men det gör ju inget när ämnet är så intressant. Något jag eventuellt redan visste men inte pusslat ihop för egen del, är hur det sympatiska nervsystemet påverkar mig. Jag har ju så otroligt svårt för att sova och alla sömnskolor jag prövat och all expertis jag pratat med, utgår från att man ältar saker på natten och därför förstör sin sömn. Men jag ältar ingenting. Det är som att kroppen är påslagen och jag inte vet var strömbrytaren sitter så jag kan inte stänga av. Det är naturligtvis ett alldeles för aktivt sympatiskt nervsystem! Under hösten i södra Frankrike SOV jag ju! Det enda jag sysslade med var att glida runt utan mål och riktning. Alltså? Slutsatsen vågar man ju inte dra i vårt högpresterande samhälle, men mitt hjärta mår väldigt bra av att jag tramsar runt.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken för den som vill förstå sin kropp lite bättre och som är intresserad av att lära sig mer om HRV. Även om man kan googla allt numera, så är det skillnad mot att bläddra fram och tillbaka i en pappersbok. Det bara är så. Om insikterna ni får blir liknande mina, så kanske vi gemensamt kan vända den här vansinniga färden vi är på och hitta tillbaka till ett mer rimligt tempo? Det vore något det.

❤️