Il reste une semaine

Nu närmar det sig slutet på min vistelse här i Sainte Maxime. Jag har inte kommit så mycket längre i mina planer på framtiden än vad jag hade gjort innan jag reste. Hoppsan. Jag har inte kunnat utforska rivieran så mycket som jag hade trott, eftersom det tar så lång tid att ta sig till olika ställen pga ständig trafikstockning. Men igår kunde vovven vara hos grannen och jag passade på att åka till Grasse för att göra parfym!

Så fint med byar/städer som smyckas på olika sätt, det tycker jag vi kan ta efter i Sverige.

Mitt första intryck av Grasse var dock inte så positivt. Jag körde in på första bästa parkering för att slippa hamna i den sitsen jag gjorde i en annan liten by tidigare i veckan: råka köra in på en gågata bara marginellt bredare än min bil och med fransmän som slängde med sina armar mot mig för att riktigt understryka vad de ansåg om mig.

Slitet. Där framme fanns det en passage som ledde upp till den lilla katedralen. Mycket obehaglig och jag ville inte stanna för att ta kort.

Genomblöt och lite snurrig kom jag äntligen fram till toppen.

Fragonards ikoniska gula byggnad till vänster.

Väldigt fint i den här delen av staden.

Jag skulle till Galimard men deras laboratorium låg lite utanför staden tyvärr. Det hade ju varit trevligt att få promenera in här för sin lektion.

Skojigt konstverk som jag kanske måste försöka göra en egen variant på i framtiden.

Labbet!

Alla fick varsin station där vi fick lära oss om basnoter, hjärtnoter och toppnoter. Jag glömde av att jag inte klarar av parfym numera och här sitter jag därför med en mild migrän. Oh well.

Vi fick hjälp med hur många milliliter av varje doft som kunde blandas och sedan fick vi göra själva blandningen. Det var intressant att bygga upp den nerifrån och upp liksom och de dofter man trott skulle passa ihop gjorde det inte alltid.

Slutresultatet får jag känna om tre veckor då den ska ha mognat klart. Vanilj, pralin, choklad, plommon, tobak, päron och olika citron blev det.

❤️

Traumatiserad

Idag tog jag kort på ett moln och tänkte att jaha, det var den enda action som hände idag.

Så jag testade en open air-biltvätt och halkade i vattnet. Minsann om det inte livade upp dagen, tänkte jag och fnissade.

Glad i hågen åkte jag till affären och köpte ett överdrag till min nu rena bil, för det är inte klokt vad sand det blåser här och kladdar ner bilarna.

Här hade ju dagen kunnat vara slut kan jag tycka. Det skulle ha varit så härligt om det inte hade hänt mer än såhär.

Men. Hundar? Kan vara de äckligaste varelserna på vår jord?

Ni som kan kroppsspråk ser att han är på gång att sticka. Han stack. Samtidigt som han lämnade efter sig ett doftspår så stinkande att även jag med min människonäsa kände vart han sprungit.

Ett ruttet vildsvinshuvud. Det ni. Kanske det godaste som finns för en hund? Han hann ta en tugga innan jag hann fram och sprang sedan iväg med käken som hade lossnat. Alltså jag döööör vad äckligt.

Jag är traumatiserad för livet. Det här var nog faktiskt äckligare än när min systers hund rullade sig i ett sälkadaver. Vid två tillfällen. Äckligare än när min cavalier hittade en bajsblöja. Eller, nej, det är nog dött lopp mellan vildsvinskäken och blöjan.

Fy fan. Nu ska jag skrubba mina händer igen och någon kvällsmat får jag nog inte i mig.

❤️

Att hylla livet

Den största skillnaden mellan fransmän och svenskar tror jag är aptiten på livet. Öppenheten och nyfikenheten. Fast det kanske är skillnaden mellan svenskar och resten av världen ...?

Ge mig färg! Humör! Väder! Musik, kultur, konst! Ge mig the zest of life! Bara det att tjoa coucou till varandra som avskedsfras?

Jag körde till Le Muy som är en liten by i bergen. Lite sjavig men allt kändes så hjärtligt.

Inget är ängsligt. Ingen ber om ursäkt för sin existens. Alla är. Det är verkligen inte illa det.

Skulle vi inte alla må väldigt mycket bättre av att måla våra hus såhär? Vad kom först, fransmännens joie de vivre eller färgerna? Blir man glad av färg eller målar man med massa färger för att man är glad?

Idag har det varit det sämsta vädret hittills. Ungefär 25 grader. Jag stod vid ett marknadsstånd och tänkte att det kändes som det perfekta vädret. Precis då kände jag vattenstänk på min axel. När jag vände mig om fick jag en dusch på kinden. "Det är kanske för varmt idag?" Sa en man och höll fram en sprayflaska. "Nej, idag håller jag en perfekt temperatur" fick jag ur mig. Men ändå hörni, att svara automatiskt på ett annat språk än sitt modersmål? Vad gör det om det inte blir helt perfekt.

Det här var en kul idé tycker jag, att köpa andra folks icke hämtade paket. Som mysteriepåsarna man kunde köpa på marknad som barn. Jag ångrar att jag inte köpte en påse.

Alla dessa fasader, jag kan inte få nog! Fast denna är från en annan stad en annan dag och en annan marknad.

❤️