- hannafrilans
- 26 juli
- 2 min läsning
I helgen är det konst- och antikmässa i Helsingborg och eftersom jag dels köpt sommarkort på Skånetrafiken och dels måste få uppleva konst och design för min överlevnad, tog jag tåget dit. Pågatåget. Det stannar i varenda liten by.
Och det är ju trevligt, annars hade man missat alla gamla tågstationer! Jag älskar gamla byggnader.
Jag undrar om de står och förfaller eller om privatpersoner kan köpa och göra om till bostad? Ibland står det ju någon lagregel ivägen.
Helsingborg Arena.
Jag drog ner medelåldern.
Jag fick akut längt efter trädgård.
Lennart Jirlow skulle passa perfekt i mitt vardagsrum! Nästan 200.000 kronor kanske passar bättre på bankkontot. Eller inte, det kommer framtiden visa.
Maria Liliegrens fantastiska skapelser!
Vad är den här till för? Jag fick lite habegär eftersom den är lite konstig.
Habegär två. Det här paret borde jag ha kollat priset på, de skulle göra sig helt fantastiskt i mitt vardagsrum.
Habegär tre. Jag har kollat sådana här förut, men aldrig slagit till. Inte nu heller, jag har begränsat med plats och ingen bärhjälp.
Jag gick vidare till Fredriksdal. Det förvarnade åskovädret syntes inte minsta spår av, men tydligen slog blixten ner på 25.000 platser i Sverige ungefär vid den här tidpunkten. Många även i Skåne. Märkligt.
Jag fick vin.
Och mat.
Man mådde.
Där fanns en utställning med min livsfilosofi.
Man älskar ju konst och design som står för vad det är! Ingen pretentiös konstnär här inte.
Största pelargonen jag sett i Sverige tror jag.
"Skitful men ganska stabil." Alla som ville fick snickra, men jag avstod och gick vidare i friluftsmuseet.
Fortfarande strålande väder.
Tänk att man faktiskt är så gammal att man levt i en tid då det fanns telefonkiosker?
Jag gick vidare till tryckeriet och bokbinderiet. Där fastnade jag längre än vad som egentligen var rimligt tror jag. Nördade in mig totalt. Vilka underbara maskiner!
Tänk att de som satte typerna gjorde det vid en spegel och upp- och ner?
Ni ser ju. Man vill göra en tidresa och jobba med dessa tunga maskiner och vara med om magin!
Ut i solen igen.
Där stod Nils Poppe.
När jag var 20 tog jag bussen ensam från Göteborg och till Fredriksdal för att titta på Nils Poppe. Då drog jag också ner medelåldern.
Tänk att jag levt så länge att jag kommer ihåg hur det var att ta marmelad ur en sådan här burk?
Jag köpte glass. Det enda rätta när man tydligen var på den enda platsen i Sverige där det inte var oväder.
Kröp upp i tågsätet på vägen tillbaka. Tur man får plats.
Det här känns väldigt skånskt för mig. Man ser långt och där det finns en väg finns ofta en allé av något slag.
❤️
