Hemma!

Nej, jag är inte tillbaka i Sverige. Men varje gång jag är i Paris faller alla bitar av mig själv på plats. Det spelar ingen roll vilken årstid det är och inte heller i vilken ålder jag är. Jag hör hemma här, så är det bara.

Obligatorisk mitt-under-eiffeltornetbild. Jag stod i kö en stund för att åka upp med hissen, men efter att ha sett att det kostade 400 kronor och att väntetiden var 1,5 timme, bestämde jag mig för att jag kunde spendera både tid och pengar lite bättre.

Jag tog en cykeltaxi till Palais Galliera där de har modeutställningar. Taxichaffisen sa att det skulle kosta 20-21 euro men när vi kom fram ville han ha 39.95. Jag blev så himla arg. Man kan tro det om mig, att jag blir högljudd när jag blir arg, men oftast blir jag tyst, höjer på ögonbrynen och pratar aldrig med vederbörande igen, men nu satan höjde jag rösten. Han blev lite paff men tog emot de 25 euro jag erbjöd för jag var på väg att inte ge honom något alls.

På tvärgatan innan museet var det marknad. Jag ville köpa en banan men när Madame som hade fruktståndet såg att det var det enda jag skulle köpa, så sa hon att jag fick den som gåva och att jag skulle ha en fin dag. Mer än så behövdes inte för att jag skulle glömma av den dumme chaffisen.

Det var hattutställning! Jag ville länge bli modist men offrade drömmen för att istället bli något med mer tyngd. Därav jurist. Hur mycket har jag jobbat som det ...?

Det var kul att få följa designerns utveckling. Man glömmer ofta att det behövs en startsträcka och många kräver perfektion från andra redan från början. Tänk så många drömmar som gått förlorade för att folk tryckt ner andra människors första försök? Andra försök, tredje osv.

Stilla mitt hjärta ...

Jag behövde mer att äta och funderade på tio bitar sushi för drygt 300 kronor. Tack och lov tyade jag mig och hittade en Monoprix två gator bort. Pålitliga Monoprix, alla glutenintolerantas bästa vän!

Satte mig i närheten av Elyséepalatset.

Gick sedan till Galleries Lafayette och pratade parfym med en dam och tog sedan kort på kupolen.

Allt är verkligen anpassat för sociala medier nuförtiden. En brygga rakt ut i luften? Check!

Från utsidan är dock systervaruhuset Printemps vackrare.

Sedan gick jag till Louvren, köpte mer mat på en annan Monoprix, sprang på Jameela Jamil (!) och det enda jag kunde tänka på var en intervju där hon drog i sina kinder för att visa hur otroligt mycket hud hon har pga en sjukdom. Skulle jag bett om en selfie? Nej, sådant ligger inte riktigt för mig.

Nu mumsar jag färska marshmallows med hallonsmak och imorgon har jag beställt bord på en pizzeria med endast glutenfria pizzor. Jag har varit där en gång tidigare och saliverar bara jag tänker på att jag ska få gå dit igen.

❤️

I paradiset

Paris mon amour!

Egentligen tror jag att Paris är det enda jag letar efter när jag funderar över var jag hör hemma. Synd att det ska vara så satans dyrt att bo här, för även om jag kan leva på avkastningen på börsen ganska länge i Sverige, så räcker det inte lika långt i en stad som Paris.

Denna gång har jag valt ett hotell som ligger granne med Versailles. Att köra bil inne i Paris innerstad skulle ta alldeles för lång tid och jag vill köra så korta sträckor som möjligt. Höfterna ryter ifrån annars.

Sist jag var här var med en manfriend. Han surade mer eller mindre under hela resan eftersom jag kommit på honom med en lögn precis innan vi reste. Åh vad skoj det är att gå på äggskal i ett förhållande.

Me, myself and I har alltid skoj ihop! Det är verkligen en ynnest att älska sig själv och busa konstant uppe i hjärnan. Jag har alldeles för många runt mig som håller ihop för: vilka är de egentligen när de är ensamma? Hur är man ensam? Det är något av det sorgligaste jag vet, människor som måste vara två.

Man dånar ju inför hur vackert allt är!

Rimlig centerpiece på bordet. I kupolen hällde man i parfym så det luktade gott under middagen.

Vackraste salen som finns.

Trots lågsäsong och eftermiddag var det på tok för mycket folk. En hel del stackars barn som tålmodigt släpades runt av sina föräldrar trots att de nog bara såg folks ben.

Alla tog kort på byråerna, jag ville istället hemskt gärna vilja veta vad det här är? En garderob? En toalett? Lönngång?

Här har 19 kungligheter fötts inför publik.

Mest intressant var dock det här. Dörren där Marie-Antoinette sprang igenom för att undvika mobben som kommit för att hämta henne under revolutionen! Tapeten? Åh, tapeten! Glömde kolla informationen om det är original.

Hästen från invigningen av OS. Snygg.

Sedan tänkte jag promenera till le petit Trianon men orkade bara halvvägs.

Här vände jag efter att jag konstaterat att ingen skulle hitta ett lik under den här ytan.

Benen blev helt plötsligt hundra kilo tunga. Det är enorma avstånd både inne i slottet och i "trädgården".

Okej, jag tog också kort på sängarna. Strutsfjädrar i urnor på baldakinen känns rimligt. Eventuellt härmar jag i mitt framtida hem.

❤️

Jag missar så mycket!

På vägen till Toulouse i förrgår skulle jag ha stannat i Carcassonne. Det låg på vägen och jag åkte in. Vädret var trist så jag hade en förhoppning om att det inte skulle vara så mycket folk. Jag hade fel. Det är höstlov här nu och det kryllade av både bilar och familjer som skulle till borgen. Tack och lov låg den längs med vägen jag körde så att jag fick se den. Det har jag velat göra sedan jag var elva år! Den var magnifik, otroligt välbevarad och jag såg SÅ mycket fram emot att gå runt i den. Men så var det det där med trafiken. Gator som leder in i gränder, bort från målet. Helt plötsligt var jag flera kilometer på andra sidan stan utan att ha hittat parkering. Så jag körde vidare. 😳

Lite efter lunch idag kom jag fram till Limoges. Längs vägen visste jag att det fanns häpnadsväckande vackra platser, som exempelvis Rocamadour, Gouffre de Padirac och vägen längs med floden. Det här är baksidan med att köra själv. Att jag behöver tänka på att orka köra hela sträckan. Så jag hoppade över de undersköna platserna och hoppas att jag kan uppleva dem inom en snar framtid. De ligger ju kvar.

Alltså ... Kanske är det positivt att vigvattnet är så välanvänt, men kanske är det samtidigt lite äckligt?

Samt detta med reliker? Tror vi verkligen att det ligger kvarlevor av en gubbe som levde för nästan tvåtusen år sedan? För några år sedan såg jag en dokumentär om Jesus borttappade förhud. Det var otroligt intressant men ofattbart att så många tror att den lille flärpen faktiskt överlevt under tvåtusen år.

Inne på Galleries Lafayette hittade jag 80-talet. Vi luktade inte så gott då som vi trodde.

I en vintagebutik hittade jag den här skojiga! Mycket bättre priser här än i Toulouse. Och nu kom jag på varför jag inte föll för just Toulouse, det var en för platt stad. Jag gillar tydligen nivåskillnader. Imorgon bär det av till Paris!

❤️