Blå Hallen i Höganäs och en dag på Österlen

Sommaren känns lång, varm och underbar såhär långt. Att rå sig själv 100% gör gott för både själen och hjärnan, så jag försöker njuta ordentligt varje dag. Allt för ofta styr någon annan ens liv, och under tiden det sker tänker vi ofta inte på det, vi bara följer med. Att medvetet ställa sig utanför det sk ekorrhjulet ger ett perspektiv som gör det svårt att se sig själv inne i det där hjulet igen. Med tanke på mitt hjärta (se tidigare inlägg om HRV och Pulskollen) så hoppas jag att jag kan fortsätta leva mer på mina villkor.

I helgen körde jag upp till Höganäs där det var utställning i Blå Hallen. Hela byggnaden var full med kreativa människor, det bästa jag vet!

Det här var en mindre rolig installation. Levande hönor instängda i en utställningshall med galen ljudnivå.

Den här var skitsnygg på valfritt finger, men lite för tung.

Jag köpte två återbrukade skjortor med växttryck.

Det fanns mycket för ögat att suga åt sig av. Varför varför lever så många människor i vit-beige-grå hem? Ofattbart.

Igår tog jag en sväng till Ystad och körde en sväng på Österlen. Vädret var fortfarande ljuvligt medan stora delar av Sverige hade oväder.

Ystad Saltsjöbad. Där läste jag ett tag.

Samt åt medhavd lunch.

Sedan körde jag vidare till Sandhammaren.

Och trodde nästan att jag hamnat på Marseillan-Plage igen?!

Jag passade på att hälsa på "Dahliafarmen på Österlen". Där var det mysigt, men vill man bli knockad av mängder av dahlior, föreslår jag en tur till Magnolia i Nossebro istället.

Den här hette Jennie och kanske måste bli min framöver.

Jag åkte vidare till:

Ingen vet tydligen vad formationen av stenarna symboliserar. Well ...

Tänk er den här bilden sedd från andra hållet. Ett ovalt hål med tydligt spetsiga avslut och en eh ... knapp knopp pärla eh ... nära ena spetsen. (Bild snodd från internettet).

Vi var många som vallfärdade till fertilitetssymbolen, alltings början och allt livs styrka.

Om ingen svensk deckarförfattare tagit livet av någon här än så är det hög tid.

Jag när jag tog förra bilden.

En sista bild innan jag promenerade ner till hamnen.

Där jag inte åt middag, men det såg otroligt trevligt ut. Alla restauranger hade bord mot vattnet.

På vägen tillbaka stannade jag i en avkrok och gick in på en kyrkogård som hade denna utsikt. Så blev jag lite melankolisk och fick ångest över livet, döden och ekonomin. Väl hemma igen bokade jag resa till London och några andra städer i England. Det gjorde inte ångesten över ekonomin bättre, men bättrade på livsandarna.

❤️

Konst- och antikmässan

I helgen är det konst- och antikmässa i Helsingborg och eftersom jag dels köpt sommarkort på Skånetrafiken och dels måste få uppleva konst och design för min överlevnad, tog jag tåget dit. Pågatåget. Det stannar i varenda liten by.

Och det är ju trevligt, annars hade man missat alla gamla tågstationer! Jag älskar gamla byggnader.

Jag undrar om de står och förfaller eller om privatpersoner kan köpa och göra om till bostad? Ibland står det ju någon lagregel ivägen.

Helsingborg Arena.

Jag drog ner medelåldern.

Jag fick akut längt efter trädgård.

Lennart Jirlow skulle passa perfekt i mitt vardagsrum! Nästan 200.000 kronor kanske passar bättre på bankkontot. Eller inte, det kommer framtiden visa.

Maria Liliegrens fantastiska skapelser!

Vad är den här till för? Jag fick lite habegär eftersom den är lite konstig.

Habegär två. Det här paret borde jag ha kollat priset på, de skulle göra sig helt fantastiskt i mitt vardagsrum.

Habegär tre. Jag har kollat sådana här förut, men aldrig slagit till. Inte nu heller, jag har begränsat med plats och ingen bärhjälp.

Jag gick vidare till Fredriksdal. Det förvarnade åskovädret syntes inte minsta spår av, men tydligen slog blixten ner på 25.000 platser i Sverige ungefär vid den här tidpunkten. Många även i Skåne. Märkligt.

Jag fick vin.

Och mat.

Man mådde.

Där fanns en utställning med min livsfilosofi.

Man älskar ju konst och design som står för vad det är! Ingen pretentiös konstnär här inte.

Största pelargonen jag sett i Sverige tror jag.

"Skitful men ganska stabil." Alla som ville fick snickra, men jag avstod och gick vidare i friluftsmuseet.

Fortfarande strålande väder.

Tänk att man faktiskt är så gammal att man levt i en tid då det fanns telefonkiosker?

Jag gick vidare till tryckeriet och bokbinderiet. Där fastnade jag längre än vad som egentligen var rimligt tror jag. Nördade in mig totalt. Vilka underbara maskiner!

Tänk att de som satte typerna gjorde det vid en spegel och upp- och ner?

Ni ser ju. Man vill göra en tidresa och jobba med dessa tunga maskiner och vara med om magin!

Ut i solen igen.

Där stod Nils Poppe.

När jag var 20 tog jag bussen ensam från Göteborg och till Fredriksdal för att titta på Nils Poppe. Då drog jag också ner medelåldern.

Tänk att jag levt så länge att jag kommer ihåg hur det var att ta marmelad ur en sådan här burk?

Jag köpte glass. Det enda rätta när man tydligen var på den enda platsen i Sverige där det inte var oväder.

Kröp upp i tågsätet på vägen tillbaka. Tur man får plats.

Det här känns väldigt skånskt för mig. Man ser långt och där det finns en väg finns ofta en allé av något slag.

❤️

På vischan

Jag använder ordet vischan kärleksfullt, det gör jag. Jag hade använt det ännu mer och med emfas, om marknaderna jag åker runt till hade varit lite roligare. Vilken stad (by vill storstadsbon i mig säga) det än är som håller marknad, så innehåller de exakt samma. Massproducerad ful skit. Sorry.

Kassan till karusellerna bådade i alla fall gott.

Parkeringen uppfyllde alla mina förväntningar på att vara på landet. (Jag älskar att få parkera på ett fält och slira runt i leran.) (Jo, det är sant!)

Även det ensamma chokladhjulet fick mitt hjärta att fröjdas.

Men sedan ...

Varför ...?

Men! Det fanns glutenfria remmar! Lycklig kvinna!

Jag fortsatte till stranden.

Läste klart ännu en Maria Lang.

Sommar är min bästa gren.

❤️