Utflyktsdag

Det skulle bli lite sämre väder idag så jag passade på att dra iväg på upptäcktsfärd.

Jag styrde kosan mot Narbonne där den här fantastiska skulpturen fanns inne på gården till vilket-palats-eller-kloster-det-nu-var.

Nämligen detta!

Mitt på torget framför var det ett hål man kunde gå ner i.

Det var en del av den gamla Via Domitia.

Konstutställning inne i palatset.

Det kan aldrig bli för mycket guld.

Ett rimligt tak.

En rimlig sekretär.

Det var en trevlig stad byggd på båda sidor om floden. Eller är det Canal du Midi detta också? Glömde kolla.

Åt andra hållet såg det ut som det gör i Lidköping.

Palatset och katedralen var ihopbyggda och där fanns såklart även en innergård.

Jag är så löjligt svag för sådant här.

Mums.

Jag promenerade runt och fastnade vid det skavda. Ytterligheterna?

Man undrar ju varför det blev såhär.

Jag åkte vidare till Gruissan. Där såg jag flamingo som inte gick att fotografera. Ursäkta.

Frankrike är ju fantastiskt på en massa sätt, men det riktigt franska? Det ser ut såhär. Inte tillrättalagt på något sätt.

Jag klättrade upp för den läskiga stenstigen.

Vattnet i bakgrunden är saltängarna. De är rosa men det syns knappt på bilden. Jag läste någonstans att det är pga detta som flamingor är rosa. Kan det stämma? Så mycket jag måste googla nu.

En fin liten stad med gator uppbyggda i cirklar.

Ett fat jag inte köpte. Plånboken tackar mig.

Jag styrde kosan mot Portiragnes.

Som vanligt var jag dum nog att lita på Waze och hamnade ute i spenaten och över en skitsmal bro mitt ute i ingenstans.

Det blev inget Portiragnes, jag bestämde mig för att den såg tråkig ut. Inte heller Vias stannade jag i, det såg inte heller så skoj ut. Så jag hamnade i la Tamarissien. En liten badort där det fanns spår efter tyskarnas försvar under andra världskriget och de allierades landstigning.

Jag gick ut på en av de två pirerna.

Underlaget var vulkanisk sten. Mycket svårpromenerat.

Det var det hele. Skön dag!

❤️

Här kan jag bo!

Jag sorterar ju mig själv under min bortavaro från Sverige och har kommit fram till en himla massa grejer jag inte vill och något färre grejer jag vill. Något som är tydligt är att jag vill bo i en storstad eller med cykelavstånd till en storstad, jag vill ha två rum och kök och någon slags uteplats. Huset får gärna vara hundra år eller mer, jag vill att det ska finnas liv och rörelse, caféer, parker och kreativitet som sjuder. Allt detta finns i Montpellier!

Jag tog bilen till en pendelparkering utanför stan och hoppade på en spårvagn in till centre ville.

"Vilken spårvagn tog du?" Frågade min nyfunna väninna Helena. "Den blommiga" svarade jag. Hon själv hade åkt med den blå. Tänk vilken skillnad det måste göra för folk med dåligt sifferminne, att kunna hänvisa till färgen eller konsten?

Till och med skyltarna visar tydligt hur spårvagnen man väntar på ser ut.

Jag var tvungen att gå och titta på den märkliga balkongen jag hittade i januari förra året när jag var här. Så konstigt placerad både på huset och med tanke på omgivningarna. Otroligt hög dörr dessutom. Jag fick inga svar idag heller.

Vi satte oss på en uteservering vid den lägenhet jag hyrde förra året. Himla mysigt torg detta.

Mysigt sällskap!

Det finns maffiga byggnader här.

Och kreativa butiker.

Jag villhövde den här sammetsrocken, men den kostade 230 euro så jag tänkte att min plånbok skulle må bättre om jag lät den hänga. Precis en sådan här vill jag ha! Fast från second hand och något billigare. Hojta om du ser en!

❤️

En bättre söndag

Känner mig omhuldad och välkommen och i mitt rätta element. Idag blev jag bjuden på lunch av konstnär Helena i hennes underbara hus i den lilla byn Abeilhan. På vägen körde jag självklart fel och hamnade mitt inne i en annan liten by högst upp vid kyrkan. En grupp människor satt på caféet mitt emot och skrattade åt mig. Fullt förståeligt eftersom min stora bil absolut inte skulle åka där. Det upptäckte jag efter att jag passerat och snällt fick backa för att gränden jag kört in i blev för trång. Tips: lita inte på gps i det här landet. Vägarna är 500 år gamla och anpassade efter åsnor med enkel kärra. Så jag tog en annan gränd. Där blev det totalstopp vid en brant sväng med både dike och olika sorters tegel på mycket märkliga ställen. Jag stängde av bilen och funderade kort på om jag skulle bryta ihop, men då kom det en snäll fransyska och hjälpte mig genom att visa hur många centimeter jag hade till godo och när jag behövde backa några millimeter. Alltså. Så tacksam mot mig själv som köpte en automatväxlad bil innan jag lämnade Sverige!

Regionen jag är i är världens till ytan största vinproducenten. Det är vingårdar och slott prick överallt.

Vi satt ute och åt såklart.

Så franskt så franskt i det svenska huset. En av Helenas tavlor på väggen.

Sedan blev jag medbjuden att hänga med det här härliga gänget och få god rosé!

Man kan ha det sämre om man säger så.

❤️