Din franska är perfekt

Det tog sin lilla tid, tre månader för att vara exakt, men nu verkar jag vara i hamn. Från att råka beställa en låda vatten istället för en flaska, till att nu prata om aromer i olika ostar med en ostmästare.

Gott jobbat Hanna!

Igår ställde jag bilen i Agde och tog tåget till Béziers. Som tydligen ska uttalas BéziRR.

Från en tågstation.

Till en annan.

Genom en gångtunnel.

Upp till ingången till parken.

Plataner och ornamenterade urnor, mumma!

Det var loppis i allén.

Vad är detta för något spännande?

Habegär 1.

Habegär 2.

Jag vågade mig på att äta lunch på restaurang efter att ha konstaterat att de visste vad gluten var och att de inte samfriterade sin potatis. Lyx!

Jag är löjligt lättpåverkad. Efter ett halvt glas snurrar huvudet så jag måste smutta under lång tid. Bra, för det är viktigt att stanna upp och njuta i stunden.

Otroligt gott!

Därefter köpte jag ost och fick mig en lektion i hur man bäst avnjuter ost. Med stängd mun. Ingen luft ska komma in under tiden man tuggar. Smaken stannar kvar i flera timmar och ändrar karaktär allteftersom. Jag köpte den höga till höger och en liten "knapp".

Jag hamnade på musée Fayet ett art deco-museum med skulptören och konstnären som bla gjort porten till parken i Béziers och flera av freskerna och figurinerna i Paris.

Prototypen.

Det var mycket rörelse i hans skulpturer.

Amazing miljö, jag ville flytta in.

Sedan gick jag till katedralen Saint Nazaire. På bilden Port Vieux, gamla bron.

Jag promenerade ner till bron via den fantastiskt fina gångbron/promenaden som byggts för just detta ändamål.

Därefter klättrade jag upp för läskiga trappor till det högra tornet.

Béziers från ovan.

Trångt och högt. Om det inte hade varit för en läskig karl som förföljde mig, så skulle jag ha stannat kvar längre häruppe och knåpat ihop en scen i mitt franska manus. Nu får jag göra det utifrån mina foton istället.

Jag avslutade dagen med att äta nio macarons med bland annat smak av Barbapapa.

❤️

Utflyktsdag

Det skulle bli lite sämre väder idag så jag passade på att dra iväg på upptäcktsfärd.

Jag styrde kosan mot Narbonne där den här fantastiska skulpturen fanns inne på gården till vilket-palats-eller-kloster-det-nu-var.

Nämligen detta!

Mitt på torget framför var det ett hål man kunde gå ner i.

Det var en del av den gamla Via Domitia.

Konstutställning inne i palatset.

Det kan aldrig bli för mycket guld.

Ett rimligt tak.

En rimlig sekretär.

Det var en trevlig stad byggd på båda sidor om floden. Eller är det Canal du Midi detta också? Glömde kolla.

Åt andra hållet såg det ut som det gör i Lidköping.

Palatset och katedralen var ihopbyggda och där fanns såklart även en innergård.

Jag är så löjligt svag för sådant här.

Mums.

Jag promenerade runt och fastnade vid det skavda. Ytterligheterna?

Man undrar ju varför det blev såhär.

Jag åkte vidare till Gruissan. Där såg jag flamingo som inte gick att fotografera. Ursäkta.

Frankrike är ju fantastiskt på en massa sätt, men det riktigt franska? Det ser ut såhär. Inte tillrättalagt på något sätt.

Jag klättrade upp för den läskiga stenstigen.

Vattnet i bakgrunden är saltängarna. De är rosa men det syns knappt på bilden. Jag läste någonstans att det är pga detta som flamingor är rosa. Kan det stämma? Så mycket jag måste googla nu.

En fin liten stad med gator uppbyggda i cirklar.

Ett fat jag inte köpte. Plånboken tackar mig.

Jag styrde kosan mot Portiragnes.

Som vanligt var jag dum nog att lita på Waze och hamnade ute i spenaten och över en skitsmal bro mitt ute i ingenstans.

Det blev inget Portiragnes, jag bestämde mig för att den såg tråkig ut. Inte heller Vias stannade jag i, det såg inte heller så skoj ut. Så jag hamnade i la Tamarissien. En liten badort där det fanns spår efter tyskarnas försvar under andra världskriget och de allierades landstigning.

Jag gick ut på en av de två pirerna.

Underlaget var vulkanisk sten. Mycket svårpromenerat.

Det var det hele. Skön dag!

❤️

Här kan jag bo!

Jag sorterar ju mig själv under min bortavaro från Sverige och har kommit fram till en himla massa grejer jag inte vill och något färre grejer jag vill. Något som är tydligt är att jag vill bo i en storstad eller med cykelavstånd till en storstad, jag vill ha två rum och kök och någon slags uteplats. Huset får gärna vara hundra år eller mer, jag vill att det ska finnas liv och rörelse, caféer, parker och kreativitet som sjuder. Allt detta finns i Montpellier!

Jag tog bilen till en pendelparkering utanför stan och hoppade på en spårvagn in till centre ville.

"Vilken spårvagn tog du?" Frågade min nyfunna väninna Helena. "Den blommiga" svarade jag. Hon själv hade åkt med den blå. Tänk vilken skillnad det måste göra för folk med dåligt sifferminne, att kunna hänvisa till färgen eller konsten?

Till och med skyltarna visar tydligt hur spårvagnen man väntar på ser ut.

Jag var tvungen att gå och titta på den märkliga balkongen jag hittade i januari förra året när jag var här. Så konstigt placerad både på huset och med tanke på omgivningarna. Otroligt hög dörr dessutom. Jag fick inga svar idag heller.

Vi satte oss på en uteservering vid den lägenhet jag hyrde förra året. Himla mysigt torg detta.

Mysigt sällskap!

Det finns maffiga byggnader här.

Och kreativa butiker.

Jag villhövde den här sammetsrocken, men den kostade 230 euro så jag tänkte att min plånbok skulle må bättre om jag lät den hänga. Precis en sådan här vill jag ha! Fast från second hand och något billigare. Hojta om du ser en!

❤️