Jag missar så mycket!

På vägen till Toulouse i förrgår skulle jag ha stannat i Carcassonne. Det låg på vägen och jag åkte in. Vädret var trist så jag hade en förhoppning om att det inte skulle vara så mycket folk. Jag hade fel. Det är höstlov här nu och det kryllade av både bilar och familjer som skulle till borgen. Tack och lov låg den längs med vägen jag körde så att jag fick se den. Det har jag velat göra sedan jag var elva år! Den var magnifik, otroligt välbevarad och jag såg SÅ mycket fram emot att gå runt i den. Men så var det det där med trafiken. Gator som leder in i gränder, bort från målet. Helt plötsligt var jag flera kilometer på andra sidan stan utan att ha hittat parkering. Så jag körde vidare. 😳

Lite efter lunch idag kom jag fram till Limoges. Längs vägen visste jag att det fanns häpnadsväckande vackra platser, som exempelvis Rocamadour, Gouffre de Padirac och vägen längs med floden. Det här är baksidan med att köra själv. Att jag behöver tänka på att orka köra hela sträckan. Så jag hoppade över de undersköna platserna och hoppas att jag kan uppleva dem inom en snar framtid. De ligger ju kvar.

Alltså ... Kanske är det positivt att vigvattnet är så välanvänt, men kanske är det samtidigt lite äckligt?

Samt detta med reliker? Tror vi verkligen att det ligger kvarlevor av en gubbe som levde för nästan tvåtusen år sedan? För några år sedan såg jag en dokumentär om Jesus borttappade förhud. Det var otroligt intressant men ofattbart att så många tror att den lille flärpen faktiskt överlevt under tvåtusen år.

Inne på Galleries Lafayette hittade jag 80-talet. Vi luktade inte så gott då som vi trodde.

I en vintagebutik hittade jag den här skojiga! Mycket bättre priser här än i Toulouse. Och nu kom jag på varför jag inte föll för just Toulouse, det var en för platt stad. Jag gillar tydligen nivåskillnader. Imorgon bär det av till Paris!

❤️

Den rosa staden

Den som kom på att marknadsföra Toulouse som den rosa staden borde få pris för lögnen. Den personen kan sälja sand i Sahara, få folk att tro att SD inte är rasister och hjärntvätta europeer att tro att vi är the good guys. Kanske är det samma PR-team bakom ...? Kejsaren är definitivt naken om man säger så.

Jag och min pälsmössa har vandrat runt överallt i många timmar. Rosa är inte en färg man kan förknippa den här staden med.

Man skulle däremot kunna kalla den för tegelstaden. Rött tegel. Den röda staden hade varit mer passande.

Inte heller Capitolium är rosa, det är endast pelarna som kan sägas vara det. Fyra våningar under den plats jag står på är min bil parkerad. Garagen är hiskeliga konstruktioner i det här landet, med trånga serpentinpassager mellan våningsplanen, branta kurvor och extremt lågt i tak. Inget för den med klaustrofobi.

Floden la Garonne.

Toulouse är Frankrikes fjärde största stad och det märks. Jag drar paralleller till både Bryssel och Köpenhamn. Säkert en jätterolig stad att vara student i.

Jag låtsades vara en av dem och åt min lunch på stegen ner mot floden.

Min största styrka, eller svaghet beroende på, är att jag inte kan låta bli att testa saker jag inte vet vad det är. Bara det är glutenfritt så slinker det ner om det är något ätbart. Det här var persikoläsk och inte särskilt god.

Ett måste i varje stad jag besöker: gå in i kyrkorna och titta upp i taket.

Något jippo som jag missar eftersom jag åker härifrån imorgon. Hoppas verkligen inte det är tjurrusning på agendan.

❤️

#nyttliv2024

Var börjar man en utvärdering av sitt liv? När jag sålde mitt hus och gav mig av till franska Rivieran i mitten av juni, tänkte jag att jag skulle ändra kurs och hitta något nytt. Det jag hittade var istället tillbaka. Tillbaka till mig själv. Den jag är utan yttre krav, utan konventioner och utan ett sammanhang förutom mig själv. För första gången sedan jag blev mamma sover jag. Det är 21 år utan adekvat återhämtning. Vad gör det med en människa ...? Har man dessutom någon som hotar en samtidigt som man har ensamt ansvar för någons uppväxt, ja då tappar man lätt bort sig själv.

Eller snarare, man sätter sig på vänt. Någonstans vet man ju ändå vem man är, men hon får inte plats bland alla krav. Så man pausar sig själv. Inget jag rekommenderar, men ibland har man inget val.

I ett halvår har jag varit bostadslös, eller bostadsfri som de skriver i artikeln om mig i senaste numret av Tara. Jag och bilen har kört mellan olika boenden. Det har passat mig utmärkt under den här begränsade perioden, men det är inte ett liv som passar mig i längden. Jag gillar rutiner och jag gillar att ha mitt eget.

Sanden från Sahara som täcker bilen mer eller mindre regelbundet, den kommer jag inte sakna. De milda vindarna och de smakrika frukterna och grönsakerna? Kommer jag sakna rejält. Det är tydligt att kroppen behöver de färska produkterna. Jag har mått så otroligt bra under det här halvåret, fysiskt är jag inte samma person som för ett år sedan.

Palmerna, fikonträden och granatäppleträden kommer jag också sakna. Samt det faktum att här inte finns snöslask, saltränder på skorna och att folk inte klär sig i svart dag ut och dag in. Det gör själen gott att se färg!

Det gör även själen gott att se att jag inte är den enda som samlar skräp när jag promenerar på stranden. Folk tar hand om sin omedelbara närhet här på ett sätt jag saknar hos svenskarna.

På tisdag kör jag, min nya frisyr och min bil norrut. Jag stannar i Carcassonne, Toulouse, Limoges, Paris, Antwerpen, Münster och sist Kielfärjan mot Göteborg. Där jag inte kommer stanna, men där jag har en bas att utgå från när jag letar boende. Innan maj ska jag ha bestämt mig för var jag vill ha mitt eget kryp in. Ja, kryp in. Det måste vara litet och enkelt. Litet, enkelt och mitt. Bara mitt.

❤️