top of page
hannafrilans

Nu äntligen. Nu tog jag mitt pick och pack och gav mig av. Från dåtiden till framtiden. Så många glada tillrop på min färd, så många innerliga ord och glädje. Kanske är det den bästa, den man kan dela öppet med andra.

Jag fick fantastisk bouillabaisse hos Anneli och vår gemensamma vän Caroline (Säfstrand, ni älskar hennes böcker vittnar topplistorna om) i Helsingborg där sommaren fanns.


Här fanns också Bailey. Jag tror jag är kär.


Ingen återvändo, jag körde vidare mot Trelleborg. Eftersom jag är jag, kom jag dit tre timmar innan avfärd.

Smart ordnat att ta (svindyr) hytt och överfart mellan Trelleborg och Travemünde så jag kan njuta av min resa, inte vackla mig igenom den och vara en fara för både mig och andra bilförare.

En rutinerad svårsovare har bästaste sovmasken som släpper igenom exakt noll solstrålar.


Efter att ha kört fel trots gps, kört för fort och blivit fotad av fartkamera, kom jag fram. Hotell med det här i blickfånget, bra ordnat.


Lübeck alltså, hur vackert? Tre ynglingar peppade varandra att hoppa ner i vattnet från en bro. Jag kände livet i mig, drack en dyr lemonad, lämnade ingen dricks och tog en sväng innan jag fick tillgång till rummet.


Dit upp!


Tänk att många av husen är byggda i mitten av 1300-talet? Svindlande!


Utanför ett galleri/ateljé hängde en konstautomat. Tyvärr hade jag inga mynt, men går kanske förbi imorgon igen och ser vad som kommer ut. Skojig grej!



Vad håller jag på med? Undrar den som inte hängt med. Jag fortsätter leva, blir mitt svar.


Bojan är krossad, jag fortsätter framåt!


Man blir glad av sådant här, det blir man!


Så fortsätter färden och ni får hänga med. ❤️

353 visningar6 kommentarer
hannafrilans

I flera år har jag haft en rosa liten bil som målbild för framtiden. I den skulle jag susa (nåja) ner till södra Frankrike, parkera på bergskammar och titta på solnedgången med ett immigt glas rosé i handen. Kanske skulle jag ha ballonger i pastell fastknutna på kofångaren. Eller kanske en sådan här, med tillhörande sovvagn. Ååh, ljuva drömmar!

Det är ju ingen helt ouppnåelig dröm tänkte jag, och började dammsuga nätet. Men. MEN! Sedan bara något år tillbaka finns det regler om vad för bränsle som är accepterat ute i Europa. För klimatets skull och det är ju bra såklart. Mindre bra för mina rosa drömmar, för en sådan här godbit är en miljöbov.


Min egen bil visade sig också vara en miljöbov och med den får jag inte ens åka till Köpenhamn. Så, jag har provkört, läst på och på en sådant där moget manér landade jag i beslutet att köpa en hybrid.


En vecka in som elbilsägare är jag inte helt nöjd. Tusen olika laddstationer med tusen olika appar ... Det är uppenbart att den sk fria marknaden har tagit över det som borde ha varit enkelt. För vi vill väl att folk ska använda det mest miljövänliga? Att det tar över två timmar att ladda är en historia i sig ...


Vi kan kalla bilden skeptisk tant på laddstation.

94 visningar0 kommentarer

Uppdaterat: 6 maj 2024

Så, jag läser Je m'appelle Agneta igen för att komma i rätt stämning. Den dryper av rinnande safter, ost och vitlök. Såpass mycket att jag som inte är överförtjust i att laga mat var tvungen att googla om det fanns något recept publicerat. Och det gjorde det ju, en hel kokbok på ämnet har Hamberg släppt. Au pif!

Tjugo vitlöksklyftor, inget kändes mer rätt än det! Vitlök, timjan och smör. Inget kunde gå fel. I min eufori över att få vara en härligt mustig kvinna som svänger ihop en smakrik rätt på franska landsbygden (i mitt huvud, i verkligheten var jag på Orust) glömde jag av att jag inte äter djur. Att jag inte är så förtjust i syrlig mat var inte heller något jag tänkte på när jag hällde halva flaskan med vitvinsvinäger över den stackars kycklingen.


Vem är jag ens?


Eftersom jag bara lagar vegetariskt vanligtvis, så hade jag inte koll på fett i fett i het stekpanna, så nu står jag här med flottig skjorta och brännskadade fingrar. Oh well. Eller, mon dieu tellement stupide! Stekpannan var så tung dessutom att ovana jag vred armen fel.


Emma Hamberg made me do it men tyvärr fanns det inga likheter mellan mig och Agneta i klostret i Provence. Förutom att här också fanns vin. Grâce à moi.


118 visningar4 kommentarer

    bottom of page