top of page

Jag försöker ofta hålla ett öppet sinne och ta mig an nya städer, upplevelser och personer med nyfikenhet. Det finns alltid något positivt, tänker jag. Men nu är jag lite fundersam. Göttingen ...?


Men först. Låt mig beklaga mig över min jävla skitsjukdom, celiakifanskapet. Men åh, fixa picknick! Säger folk som kan äta allt. Klart jag kan ta med mig picknick, men det vore ju trevligt om det kunde få vara ett alternativ, inte ett tvång.

Utbudet längs Autobahn.


Min ständiga picknick. För nio dagar på resande fot måste det vara något som håller utan kylskåp. Man kan tro att det skulle finnas yoghurt och bananer på varje rastställe/bensinmack. Hahaha. Suck.


Framme i Göttingen letade jag fram att Kartoffelhaus hade glutenfri mat. Det var den restaurangen eller en annan som hade glutenfria pommes. Jag satsade på potatishuset.


Där hade de faktiskt en glutenfri pasta med lax och spenat som var ok. Bäst var servicen, det var kul. Det är man inte bortskämd med i Sverige om en så säger.


Jag fick vin.


Sedan började jag utforska staden (byn?) och blev mer och mer beklämd. Så sjavigt? Så askgrå människor? Alla röker och jag kommer ihåg att jag noterade det redan som barn. Hur grå rökare blir i huden.


Försökte peppa mig själv, molnen hade ju skingrat sig och nu kanske allt skulle kännas friskare? Fräschare?


Nix.


Absolut att här finns historia, fina hus och gulliga torg. Men allt är liksom täckt av smuts? Som att all renovering står stilla.


Och som i samtliga länder, städer, byar runt om i världen så gapar skyltfönster tomma.


Fasaderna ser lika mycket ut såhär.


Som såhär.


Hotellet är superfräscht och har laddstolpe till bilen. Men. Men ... Jag kan inte ladda för jag har redan laddat en gång i Tyskland utan att använda pinkod, så nu får jag inte ladda med mitt kort något mer. Att det inte går att trycka pinkod skiter systemet i. Hotellet kan inte hjälpa till, för i sann fri marknadmentalitet, är det en third party som tar betalt. Hotellet har bara tillhandahållit laddstolpar i sitt garage. Sorry, we can't help you.


O t r o l i g t svettig kvinna som behöver ta en kall dusch av en massa anledningar.


❤️



118 visningar2 kommentarer
hannafrilans

Nu äntligen. Nu tog jag mitt pick och pack och gav mig av. Från dåtiden till framtiden. Så många glada tillrop på min färd, så många innerliga ord och glädje. Kanske är det den bästa, den man kan dela öppet med andra.

Jag fick fantastisk bouillabaisse hos Anneli och vår gemensamma vän Caroline (Säfstrand, ni älskar hennes böcker vittnar topplistorna om) i Helsingborg där sommaren fanns.


Här fanns också Bailey. Jag tror jag är kär.


Ingen återvändo, jag körde vidare mot Trelleborg. Eftersom jag är jag, kom jag dit tre timmar innan avfärd.

Smart ordnat att ta (svindyr) hytt och överfart mellan Trelleborg och Travemünde så jag kan njuta av min resa, inte vackla mig igenom den och vara en fara för både mig och andra bilförare.

En rutinerad svårsovare har bästaste sovmasken som släpper igenom exakt noll solstrålar.


Efter att ha kört fel trots gps, kört för fort och blivit fotad av fartkamera, kom jag fram. Hotell med det här i blickfånget, bra ordnat.


Lübeck alltså, hur vackert? Tre ynglingar peppade varandra att hoppa ner i vattnet från en bro. Jag kände livet i mig, drack en dyr lemonad, lämnade ingen dricks och tog en sväng innan jag fick tillgång till rummet.


Dit upp!


Tänk att många av husen är byggda i mitten av 1300-talet? Svindlande!


Utanför ett galleri/ateljé hängde en konstautomat. Tyvärr hade jag inga mynt, men går kanske förbi imorgon igen och ser vad som kommer ut. Skojig grej!



Vad håller jag på med? Undrar den som inte hängt med. Jag fortsätter leva, blir mitt svar.


Bojan är krossad, jag fortsätter framåt!


Man blir glad av sådant här, det blir man!


Så fortsätter färden och ni får hänga med. ❤️

352 visningar6 kommentarer

I flera år har jag haft en rosa liten bil som målbild för framtiden. I den skulle jag susa (nåja) ner till södra Frankrike, parkera på bergskammar och titta på solnedgången med ett immigt glas rosé i handen. Kanske skulle jag ha ballonger i pastell fastknutna på kofångaren. Eller kanske en sådan här, med tillhörande sovvagn. Ååh, ljuva drömmar!

Det är ju ingen helt ouppnåelig dröm tänkte jag, och började dammsuga nätet. Men. MEN! Sedan bara något år tillbaka finns det regler om vad för bränsle som är accepterat ute i Europa. För klimatets skull och det är ju bra såklart. Mindre bra för mina rosa drömmar, för en sådan här godbit är en miljöbov.


Min egen bil visade sig också vara en miljöbov och med den får jag inte ens åka till Köpenhamn. Så, jag har provkört, läst på och på en sådant där moget manér landade jag i beslutet att köpa en hybrid.


En vecka in som elbilsägare är jag inte helt nöjd. Tusen olika laddstationer med tusen olika appar ... Det är uppenbart att den sk fria marknaden har tagit över det som borde ha varit enkelt. För vi vill väl att folk ska använda det mest miljövänliga? Att det tar över två timmar att ladda är en historia i sig ...


Vi kan kalla bilden skeptisk tant på laddstation.

94 visningar0 kommentarer
bottom of page