La vie quotidienne de quelqu'un peut être l'aventure d'une autre personne

En persons vardag kan vara en annan persons äventyr.

Nu är jag framme vid målet! Fram tills mitten av augusti tar jag hand om en hund och ett hus på franska rivieran. Ett äventyr för mig och en plats jag ville känna av redan innan jag gifte mig. Vardag för paret som bor här men nu är på semester. Tänk vad fantastiskt att kunna få uppleva olika liv under livet liksom?

Jag promenerade in till centrum. Det var ju svalt. Typ.

Där visade det sig vara marknad och jag ville ta bild på de fantastiska papegojorna till höger i bild. Liten farbror hoppade fram och sa att det fick jag minsann inte. Non, Madame, non non non. (Tillhörande vickande med pekfingret framför mitt ansikte).

Jag köpte en hatt och gick ner till stranden.

Där behövde jag dricka något för att inte svimma (överdriver) och fascinerades av alla smaker man kan röka. Det kan inte vara särskilt nyttigt oavsett smak.

Dallrande hetta, jag borde ha tagit med mig bikinin.

Tog en simtur i poolen istället.

Den här gossen sprang runt och kastade uppfordrande i sin leksak i vattnet vid varje kant jag simmade till. Jag lyckades ignorera halvbra. Hundars ögon ... Man måste nästan vända ryggen till för att inte låta sig övertalas att gå med på allt de ber om.

❤️

Drömmen om Avignon

Jag vet inte riktigt när jag först hörde talas om Avignon, men jag tror att det var på 80-talet. Kanske genom TV-serien Mistrals Dotter? Jag har googlat men inte hittat sambandet. Men oavsett, nu är jag här! Med jämna mellanrum längs motorvägen blinkade varningar om hård vind. Vent violent! Det kändes i bilen men inte värre än att passera Öresundsbron i hård blåst.

Högst uppe i tornet på påvepalatset kändes det däremot som om jag skulle lyftas över muren och flyga iväg.

Palais des Papes. Byggt i mitten av 1300-talet och otroligt välbevarat! När jag körde in i stan såg jag inget mer än en mur och sedan låg garaget rakt fram. Ett läskigt trångt, mörkt och konstigt garage där jag tack och lov inte var ensam. När alla vi turister kom upp ur det så hamnade vi rakt framför palatset. Svindlande känsla. Där var jag äntligen!

Aaaahhh!

Man missar ofta vad man går på. Om man tittar ner kan man bli positivt överraskad.

Alltså ... Vad har hänt här? Gubben i bakgrunden hoppas att den fromme som står upp inte ska fatta att det är han som mördat snubben som ligger ner? Mopsen, eller kanske pekignesen? vet men vågar inte säga något.

Alla torg i Frankrike måste ha minst en platane. Det är det lag på.

Jag missade vad det här är. Sitsen är ett lock med lås. Först tänkte jag att det är en toalett, men sedan kom jag på att man kollade genitalierna på påvarna så att det faktiskt var en man, och att man hade särskilda stolar/pallar för detta. För den som inte läst Påven Johanna, gör det!

Nu ska jag äta chokladpudding och bläddra i Paris Match.

❤️

Krusiduller och trollsländor

Hur beskriver jag Colmar? Efter en fyra timmars bilfärd från Aschaffenburg som inte landade i mitt hjärta, var jag smått skeptisk när jag svängde av från motorvägen. Kan det verkligen ligga en gullig by vid sidan av alla dessa betongasfaltavgas bilbanor?

OM det kunde. Kära kära nå'n. Som om jag hittat en magisk nyckel från barndomen som ledde till en hemlig värld med lilarosaguldiga trollsländor, ljuv värme och luriga krusiduller. Kanske har jag bara drömt ihop Colmar. Kanske fantiserade jag så intensivt att den bara tvunget behövde uppstå.

Hur kan detta finnas på riktigt? Och nu när jag vet att en stad kan se ut såhär, så undrar jag självklart varför inte alla städer är uppbyggda på liknande sätt. Jag tror vi alla hade känt mer livsglädje då.

Mitt hotell.

Till och med utsikten mot "bakgården" är fin. Detta är nog den fulaste gatuvyn i hela stan. Kära nå'n, som sagt

Trenden med hänglås på broar för bultande hjärtan finns här också, men alla lås är just hjärtan. Man har verkligen tänkt på helheten i den här stadskärnan.

Det är musikfestival i stan och a l l a skrattar, dansar och sjunger. Ytterst få har mobilen framme. Man har roligare saker för sig.

Storleken på alla kyrkor? Eller är det katedraler tro?

Det går inte att ta kort på hela i en bild.

Nästa.

Höger sida.

Kostnaden, slitet och det orättvisa i dessa kolosser försvinner när jag slukas in i skönheten. Byggnader med historia är det vackraste jag vet.

Efter att ha snurrat runt några varv, vridit nacken ur led för att få in alla vinklar i alla vrår och inte missa minsta detalj, försökte jag hitta något att äta.

På riktigt, hur g ö r fransmännen? Även det slitna är så vackert att man måste stanna och sucka lyckligt.

Detaljerna.

Rimligt burspråk.

Gulligt någonstans i Neverland.

Här satte jag mig inte för de hade inte börjat servera ännu.

Det blev en risotto med ett glas vin.

Tillbaka på hotellet.

Helt i min smak.

Och nu: dessert! Tack Frankrike för att ni alltid har en välsorterad Monoprix i varje stad!

❤️