Om att våga

Du är så modig. Säger folk som tycker att jag är rejält frispråkig, ifrågasättande och obekväm. I sociala medier och irl. Men för mig är det inte mod, för att ta plats är inget som skrämmer mig. Att vara modig och att våga, det kräver ju att något måste övervinnas. Finns det bara en raksträcka så behöver man inte våga särskilt mycket för att ta sig fram. (Här vill jag passa på att poängtera hur oerhört rädda de flesta vita och heterosexuella män är. Deras fragila egon bevisar detta om och om igen. Sorry, en passus. Men ändå, raksträckor utan hinder ...)

Är du inte rädd? Frågade vänner och bekanta när jag sålde mitt hus. Lite, det medger jag, men inte tillräckligt för att inte genomföra det och inte tillräckligt för att jag ska tycka att jag var modig som gjorde det. Är du inte rädd? Frågade vänner och bekanta när jag berättade om mina planer att köra själv ner till rivieran. Skräckslagen! Svarade jag inte då men satan i gatan vad jag darrade ... Att vara just skräckslagen och ändå genomföra grejen, det är att vara modig. På bilden ser ni därför en kvinna jag verkligen ser upp till, mig själv! Modig.

Min bästa vän och jag har kört ungefär 450 mil på motorvägarna i Europa och triljoner i små gränder i små bergsbyar där vi fastnat och min puls rusat. Den enda skråman min vän har fått är i främre nummerplåten där någon backat in med dragkrok. Det här gjorde vi bra!

Provence.

Saint Tropez.

Såhär ser kanterna på vägarna ut nästan överallt på Rivieran. Utan vägren ... Anledningen att jag kunde fotografera här var för att det fanns en trottoar och jag parkerat bilen vid en strand. Att få möte på en bergsväg i en kurva? Krävde en viss sorts nerver jag inte visste att jag hade.

Bougainvillea överallt.

Oleander, också överallt.

Medelhavet. Så vackert men så förorenat. Jag älskade dock klimatet i Languedoc.

Jag packade bilen. På väg ner låg allt nerpackat i väskor, men jag köpte en madrass för att ryggen inte skulle knäckas av sängen i huset jag passade. (Vad är det med Hästensängar? Sämsta sängarna jag vet. Nej, inte en enda bra Hästensäng har jag sovit i och varje gång någon köper en vill jag skrika att kejsaren är naken. Snacka om att deras marknadsföring var effektiv.) Madrassen gjorde att jag var tvungen att köra Tetris med mina grejer för att få plats med allt i bagageutrymmet.

Förutom det jag tog med mig till hotellrummen. Minus laddsladd, hattar, tomma påsar och smutsig handduk.

Göteborg välkomnade med eh ... en annan sorts väder än rivieran.

Funderade på om jag kanske ska jobba med logistik? Jag utvärderades av en företagspsykolog en gång, testerna tog tio timmar, och under hela sin karriär hade han bara haft en klient som presterat bättre än mig på logistik. Det var en känd 50-årig företagsledare. Jag var 23 vid tillfället.

Polisen stoppade mig direkt när jag körde av färjan. Alkomätaren fungerade som den skulle och visade noll alkohol i min kropp.

Han tittade klentroget in i min bil. Jag hade vett att skämmas en smula, men alltså, jag städar bilen ibland. Lovar.

Det blir många fler kapitel i boken #nyttliv2024 även efter nyår. Jag tänker fortsätta vara både modig och obrydd. Skräckslagen och nervig. Andas lugnt och i påse. Livets berg- och dalbana, nästan aldrig tråkigt och nästan alltid värt det. Om man vågar.

❤️