#nyttliv2024 eller: vad fan ska jag äta?

Under många år har jag känt mig fast i ett liv jag aldrig velat ha. Villa, vovve, Volvo och jobb i kommunen. På ett ungefär. Som för de flesta av oss behövde jag laga efter läge, och det tycker jag att jag klarat av med hedern i behåll. Men det har blivit svårare och hårdare och mer gnissel i maskineriet. Som när man får problem med bredbandet, eller man tror att man fått problem med bredbandet. Så ringer man supporten som säger "har du prövat att dra ur sladden och starta om?"

Jag hösten 2023. I desperat behov av att dra ur sladden. Jag hade laggat länge nog, systemet behövde en omstart.

Jag mindes en tid då jag orkat safta, sylta, baka och bjuda till fest. Nu bestod mitt liv mest av ostbågar och vin framför TVn. Inte för att det var det jag ville, utan för att det var det enda alternativet.

Hur många artiklar har vi läst om "bli ditt bästa jag" "så förändrar du ditt liv" "fem steg till bättre hälsa" osv i all evighet? Alldeles för många. För att kunna förändra sitt liv behövs kraft. Efter att ha tvingats trycka ner mitt eget jag till förmån för eh ... Mindre begåvade chefer för att det är så vårt system är uppbyggt, och se ännu en katastrofal väg som någon tvingar in en på, så fick jag nog.

Efter att ha nojjat om min ekonomi och hur skulle det egentligen gå för mig? Va? Efter att ha förhört flera vänner och bekanta som valt ett liv bortanför vardagssörjan som kontor 8-17 innebär, och efter att ha gjort uträkningar till höger och vänster och stött och blött mig själv tillsammans med två andra kvinnor i en Mastermind-grupp jag gick med i, landade jag i att det var dags att dra ur sladden. En dator som inte får en reboot lägger av, låser sig och dör.

Många år innan den här boken skrevs, hade jag tankar på att göra som Agneta. Det tror jag att vi är många som tänkt. Jag bestämde mig för att dra, adios, au revoir osv. I sann Agneta-anda svarade jag på en annons. Kunde jag möjligtvis passa en hund i sju veckor i södra Frankrike? Hell yes!

Huset är sålt och något nytt boende har jag inte införskaffat. Det får ge sig. Och ger det sig inte så har mina föräldrar erbjudit sin sommarstuga. Jag är privilegierad.

Jag har fortfarande sladden urdragen. Den behöver ju vara det en stund innan man sätter i sladden igen och startar om. Jag är på noll.

Kan man sitta på en såhär vacker plats och vara på noll? Ja, jag tror att det är det bästa. Det finns inget motstånd, bara en elkabel och teknisk apparat som lugnar ner sig.

Tyvärr måste systemet ha näring, mat. I sann nyttliv2024-anda, köpte jag mig en kokbok att ha med som bas. Jag skulle bort från linsgryta, chiapudding och jordnötssmörssmörgås. Tanken var god, men till 90% innehåller den här recept med djur och/eller gluten. Så jag har stekt omelett. Ätit vattenmelon, oliver och yoghurt. Vi får se hur det går, jag skulle gärna komma tillbaka till saft och sylt-Hanna, men det tar nog ett tag.

❤️