Det var inget uttalat mål det här med att gå ner i vikt, det kom som en bieffekt av att jag inte ätit ostbågar och druckit vin på åtta veckor. Men kroppen mår definitivt bättre utan de där kilona. Det är som att köttet liksom sitter fast bättre på skelettet nu och inte skvalpar en decimeter ut från det.
Att jag har promenerat tre gånger om dagen i bergen har ju också bidragit till min allmänna känsla av att må bättre. Här i Marseillan är det mer flackt, men jag ska fortsätta röra på mig. Ska se om jag kan få tag i en cykel.
Längs med vattnet ligger ostronodlingar och ett pärlband av små restauranger med dégustation.
Baksidan. Jag har alltid fascinerats av baksidorna, det är där personalen hänger och det är där den andra sidan av myntet syns.
Spillet.
Men nu lite om franska golv. Vi har lite att lära av detta kan jag tycka:
Jag har fortsatt stora problem med kosten. Att ha celiaki och vilja äta vegetariskt är en utmaning även om man lagar all mat från grunden. Tarmarna är ju liksom redan ansatta av sjukdom och att då tvinga dem arbeta med baljväxter dag in och dag ut, det är en eh ... utmaning? Men visst, älskar man smärta och att låta som en akvariepump 24/7 då är det bara att fortsätta. För övrigt dricker jag enorma mängder juice här nere.
När jag växte upp hade jag ofta halsfluss. Vid ett sådant tillfälle kom min pojkvän och skulle väl försöka vara omhändertagande (?) han satt på en stol bredvid min säng och glodde på mig. Jag bad honom hämta ett glas juice. Juice? Frågade han och satt kvar. Jag kommer ihåg hur irriterad jag blev, den som har 40 graders feber och knappt kan prata vill inte bli ifrågasatt. Det blir man tjock av. Käre värld. Vilken himla tur att jag redan var mig själv närmast så jag inte fick ätstörningar.
❤️
Comments