Det började bra. Värme, sol och bad.
Det varma vattnet, den varma sanden, den varma svenskan.
Jag tog bilen till Sète och såg havet ovanifrån. Magisk färg!
Otroligt vacker dag med alldeles lagom luftfuktighet.
Det är en ganska sliten stad men vad gör väl det?
Fasader fasader fasader. J'aime.
Att de ofta har ett inglasat parti på balkongerna, hur kommer det sig?
Varje gång jag ser en bokhandel går jag in och frågar om de har les romans en anglais? Det hade de minsann! Ett väldigt litet urval, men ändå.
Dagen därpå blev det plötsligt höst. En mild höst på 27 grader, men så dystert så dystert. Då passade jag på att åka till Agde.
I Agde är många av byggnaderna uppförda med vulkanisk sten, så det gjorde inte den mörka dagen särskilt mycket ljusare.
Jag gick in i kyrkan för det gör man. Oftast så fantastisk arkitektur och ofta så himla gamla. Denna verkar ha påbörjats på 1200-talet.
Dystert.
Mycket slitet kvarter där man ändå lyft det hela med en fin muralmålning.
Det är lätt att få känslan att Agde är en fd smugglar- och piratstad.
Utanför en butik bodde de här två. Stadens enda färgklick?
Tillbaka i Marseillan och vädret hade blivit mer sommar igen.
Jag gick på restaurang med en nyfunnen vän! Hon berättade om hur borgmästaren styr olika städer och hur korrupt den i just Agde var. Utan honom hade staden kunnat blomstra. Hur många ohederliga politiker finns det egentligen?
Nu ser håret ut som det alltid gör igen. Ja ja.
Idag varnades det för grov sjö här med vågor uppemot två meter. Jag åkte till stranden för att se.
Märkligt ljus när sand och saltvatten yrde.
Nej, jag badade inte. En gång för länge sedan badade jag på Fire Island utanför New York i mycket högre vågor än såhär. Jag förstod inte hur höga de var förrän jag gått ner i vattnet. En våg nockade mig och tryckte ner mig mot botten. Strömmen drog mig utåt. Det var vidrigt. Sedan dess är jag oerhört försiktig.
❤️
Σχόλια