Det slog mig just när jag lyssnade på ännu en framgångsrik kvinna med invandrarbakgrund, att satan vad likriktade vi vita svenskar är … Vi ska lyssna på samma musik, vi tränar precis samma och lägger upp likadana inlägg i sociala medier och är insnävade i hela våra liv.
Hur blev det så?
Vi är drillade i att vi inte kan ha för många intressen för att lyckas, vi måste fokusera på ett. Vill vi bygga en plattform måste vi hålla oss på ett spår. Vill vi sälja, och det vill vi tydligen 24/7, så måste vi nischa oss på våra Instagramkonton. En karriär kan bara ha ett spår, annars är man inte seriös. Jag får ständigt reklam för hur jag kan driva trafik till mina olika sidor och allt handlar alltid om att ha ett ETT ämne att hålla sig till, annars försvinner följarna. Hjälp …
Så slog det mig då när jag lyssnade på föreläsningen att är det inte ett väldigt patriarkalt sätt att se på förmågor? Visst är det väl alltid kvinnor som har tusen järn i elden och kan jobba med än det ena och än det andra och göra det med den äran, medan män är mer inriktade på en sak, ett område. Är det faktiskt så att marknadsföringen i stort är genomsyrad av detta? Jag gissar på det.
På samtliga jobbintervjuer jag varit på har min bakgrund kommit upp. Den spänner från konstkurser till pedagogutbildning till jurist till författare till spökhistorier till ett liv i exil osv mm etc i all evinnerlighet och genererar alltid frågor. Inte av den nyfikna sorten, utan den ifrågasättande.
”Du måste snäva in dig, Hanna, annars vet inte folk var de har dig.” Är något jag fått höra från jobbcoacher, vänner, intervjuare, sociala medierstrateger … Jag tänker att det istället är dags att vi alla vidgar vyerna och låter oss blomstra som de mångfacetterade kvinnor vi är! Jag tar rygg på exempelvis Siduri Poli och Ishtar Touailat och tror på en strålande framtid när dessa imponerande kvinnor tar täten!
